Vackraste någonsin

En liten uppdatering kanske?

Okej, nu har jag varit har i ungefar tva och en halv vecka utan att skriva nagot. Lite daligt av mig, jag vet. Dessutom har jag bara nio minuter pa mig att skriva nu, innan jag loggas ut. Sa, lite kortfattat:

Jag har borjat jobba pa ett litet cafe inne i stan nu, men hoppas pa att fa borja jobba pa ett annat cafe istallet, dar jag var och provjobbade igar. Trivdes mycket battre dar. Har fortfarande inte hittat nagot rum eller nagon att dela lagenhet med, blir lite dyrt i langden att bo pa hostel. Men trakigt att flytta harifran ocksa nar jag traffat sa manga har.

I helgen var jag pa roadtrip langs great ocean road. Helt otroligt vackert. Sag massa koalabjornar och kangurur, gick genom en regnskog och tittade pa vattenfall. Det var en underbar upplevelse!

Ja, nu har jag bara tva minuter kvar. Men jag skriver mer nasta gang.

Noteringar från ett källarhål

I helgen var jag med om en helt ny hisnande upplevelse. Jag var på Maxi och inhandlade följande:

Lösögonfransar
Lösnaglar
Wunder-baum
2 stycken 6-pack Norrlands guld

Det kändes inte helt okej att gå till kassan med det. Lite genant liksom. Men vad gör man inte när man ska ha white trash fest?

En fest som för övrigt blev mycket lyckad. Fantastiska outfits, mycket dans till Dolly Parton, lite för högt alkoholintag som resulterade i att en del av sällskapet lämnade oss i förtid. Men några utav oss bet ihop och begav oss in mot staden, hamnade mitt i bland massa otroligt stela och uptighta människor så vi blev icke långvariga på det stället. Men roligt hade vi på festen i alla fall, så länge den varade. Jag var Ensam mamma söker i 80-talsanda - svart skinnjacka, tuperad lugg till fördärvelse... ja, ni förstår. Alla gavs även nya, lite mer passande namn: Mary-Jane, Mary-Kate, Mary-Sue, etc. etc. Djuren fick heta: Darnell, John Boy, Bobbie boy, Peggy sue, Ray ray jr. Det var fulländat och spektakulärt.

Och nu sitter jag här; min säng är såld och det står flyttlådor och väskor där sängen stod förut. Imorgon åker jag till Oslo, för att hälsa på min bror. På måndag åker jag till Karlstad. Om nio dagar kommer jag befinna mig i Melbourne. En märklig känsla sprids i magen; jag placerar den mitt emellan pirrig, spänd förväntan och ren panik. Vet inte om det finns något ord för det.

Önskar att jag kunde plocka med mig alla som jag inte vill lämna, krympa dem och stoppa ner dem i väskan. Då hade det inte känts lika jobbigt att åka iväg.

Sommaren officiellt över

Ursäkta min drygt tre månaders frånvaro. Jag har haft sommarlov; plockat blommor, dansat över ängar och sjungit visor, ja sådant man gör på sommarlov helt enkelt. Nej, sanningen är att jag mest har jobbat. Och nu har sommaren helt dragit förbi. När hände detta egentligen? Förmodligen medan jag var väldigt upptagen med något annat. Men vilken tur att jag ska åka iväg snart och får sommar ett tag till. Två veckor kvar på jobbet, därefter ungefär en veckas ledighet och så sticker jag till Australien, närmare bestämt till Melbourne. Där tänkte jag se till att hitta ett jobb och stanna kvar ett tag, sedan resa runt i Australien och Nya Zeeland. Nästan bara tre veckor kvar nu. Vet inte riktigt när jag kommer tillbaka, och det känns bra men ändå dåligt. Men mest bra. Oj, vad jag uttrycker mig fint.

Just det, idag var ju dagen som jag skulle vara så duktig och kreativ. Skriva, läsa, bocka av minst fyra saker på min att-göra-lista. Men hur gick det med det nu då? Sitter mest här och lyssnar på musik och kan inte förmå mig att vakna till.

-

Nu, två timmar senare, fixas det en del i alla fall. Säger upp mobilabonnemang, kollar upp reseförsäkringar, adressändrar, skickar iväg viktiga mail, etc. Varför känns det ändå som att jag har en miljon saker till att fixa innan jag ska åka? Denna stress!

Natten i trappuppgången

Det är oerhört varmt ute, vilket ni som är tillräckligt observanta säkert redan märkt. Detta gör att jag går runt i ett tillstånd av överhettning och sävlighet, glömmer bort hur man formar ord och meningar emellanåt. Så därför undviker jag att skriva.

Helgen var fin. Lördagskvällen och natten spenderades på Rio Rio. Där hände det spännande saker. Frugan drog hem tidigare. Med sig hade hon tyvärr min jacka med nycklarna i. Så när det var dags för mig att bege mig insåg jag att nycklarna befann sig hemma redan. Tråkigt läge, med tanke på hur svårväckt lilla frugan är, inte minst med en del alkohol i blodet. Ringde ungefär sjuttioelvahundra gånger, utan några vidare resultat. Stod utanför porten och tryckte i ren desperation, ilska och panik på alla grannarnas porttelefoner. Jag tänkte att om jag bara lägger hela handen över och trycker på alla, så bör någon vänlig själ släppa in mig. Klockan tre på natten.

Någon gjorde det i alla fall. Sedan blev jag sittandes, frusen och trött, i trappuppgången i ungefär två timmar tills frugan vaknar och släpper in mig. Skulle dessutom jobba dagen efter. Jag var inte glad.

Men det är tur att jag inte är långsint - morgonen därpå fick jag kaffet serverat på sängen så då var allt bra igen.

Och om några dagar ska jag flytta. Kanske att man borde packa lite?

Blaha blaha

Jag har hittat en fantastisk sida. Bli medlem så kan vi duellera!

Annars händer inte så mycket spännande i mitt liv. Eller det gör det egentligen, bara att jag inte orkar blogga om det. Till helgen ska jag och frugan ut på galej. Sista helgen i frihet för henne innan hon får sin bebis (bulldoggbebis alltså) och även sista helgen innan jag flyttar till Linneas lägenhet. Det betyder att vi slår på stort. Det betyder att vi kan få med oss nästan vad som helst hem - två stolar har vi ju redan på balkongen nu, så vi får hitta på något annat. Kanske ett bord? Det löser sig nog. Vi är vid gott mod.

Dessa suspekta människor

Idag kom han in igen - the one and only - Ebbot. Hela dagen på jobbet var minst sagt tumultartad.

Följande är dagsfärska autentiska händelser:

Neurotisk tant kommer in med tjock cavalier king charles. Kryper på golvet och försöker tillsammans med sin hund få fram en godisbit som åkt in under en bur. För hela tiden en livlig konversation med hunden, som dessvärre inte svarar henne. Så egentligen var det väl en monolog. Tanten köper vetegroddsolja. Öppnar flaskan och börjar klunka i sig rakt framför mig. Utbrister att det minsann är nyttigt för människor också. Står sedan kvar en lång stund vid kassan, som att hon inte vet riktigt vart hon ska ta vägen härnäst. Plockar upp varor ur kassen och visar dessa för hunden. Titta här vad jag köpt till dig, kvittrar hon med babyröst och ställer en burk med vitaminer framför hunden. Hunden bryr sig inte. Jag lyckas på något mirakulöst sätt hålla mig för skratt medan hela detta spektakel pågår.

Argsint gubbe kommer in. Gormar och skriker om ett halsband som han vill reklamera. Jag försöker förklara att jag inte kan ge honom ett nytt just nu, utan måste prata med leverantören. Han skriker att han aldrig mer ska komma tillbaka och handla hos oss. Han lämnar butiken under tämligen dramatiska former. Kommer tillbaka efter en halvtimme, denna gång med frun med sig. Ber om ursäkt för att hans hetsiga humör gick ut över mig. Får slutligen ett nytt halsband. Slutet gott, allting gott.

Vi det här laget är alla tre lite tagna, efter all dramatik. Efter ett tag slår det över totalt och vi sitter bara och skrattar åt alla fula vykort vi har. Arbetsmoralen har lämnat oss alla. Frugan säger att nu är jag nog redo att bryta ihop när som helst. I exakt samma sekund kliver kära Ebbot in, som ett fint brev på posten. Båda lyckades hålla ihop även om det var farligt nära gränsen när han kom fram till oss och frågade hur länge systemet var öppet. I och med att vi ofta nu för tiden skämtar om hur vi ska ställa oss och sjunga BIIIIG TIIIME när han kommer in, blir det svårare att hålla bemötandet på en seriös nivå. Men vi gjorde ett bra jobb. Åtminstone tänker jag intala mig själv det. Vi bröt inte ihop och fnittrade hysteriskt som två fjortonåringar i alla fall och det, om något, är väl en bedrift. Just det.

Imorgon beger jag mig till de värmländska skogarna. Där finns inget internet (hos mor och far alltså, gammalmodiga som de är.) Farväl, mina vänner.