Blaha blaha

Jag har hittat en fantastisk sida. Bli medlem så kan vi duellera!

Annars händer inte så mycket spännande i mitt liv. Eller det gör det egentligen, bara att jag inte orkar blogga om det. Till helgen ska jag och frugan ut på galej. Sista helgen i frihet för henne innan hon får sin bebis (bulldoggbebis alltså) och även sista helgen innan jag flyttar till Linneas lägenhet. Det betyder att vi slår på stort. Det betyder att vi kan få med oss nästan vad som helst hem - två stolar har vi ju redan på balkongen nu, så vi får hitta på något annat. Kanske ett bord? Det löser sig nog. Vi är vid gott mod.

Dessa suspekta människor

Idag kom han in igen - the one and only - Ebbot. Hela dagen på jobbet var minst sagt tumultartad.

Följande är dagsfärska autentiska händelser:

Neurotisk tant kommer in med tjock cavalier king charles. Kryper på golvet och försöker tillsammans med sin hund få fram en godisbit som åkt in under en bur. För hela tiden en livlig konversation med hunden, som dessvärre inte svarar henne. Så egentligen var det väl en monolog. Tanten köper vetegroddsolja. Öppnar flaskan och börjar klunka i sig rakt framför mig. Utbrister att det minsann är nyttigt för människor också. Står sedan kvar en lång stund vid kassan, som att hon inte vet riktigt vart hon ska ta vägen härnäst. Plockar upp varor ur kassen och visar dessa för hunden. Titta här vad jag köpt till dig, kvittrar hon med babyröst och ställer en burk med vitaminer framför hunden. Hunden bryr sig inte. Jag lyckas på något mirakulöst sätt hålla mig för skratt medan hela detta spektakel pågår.

Argsint gubbe kommer in. Gormar och skriker om ett halsband som han vill reklamera. Jag försöker förklara att jag inte kan ge honom ett nytt just nu, utan måste prata med leverantören. Han skriker att han aldrig mer ska komma tillbaka och handla hos oss. Han lämnar butiken under tämligen dramatiska former. Kommer tillbaka efter en halvtimme, denna gång med frun med sig. Ber om ursäkt för att hans hetsiga humör gick ut över mig. Får slutligen ett nytt halsband. Slutet gott, allting gott.

Vi det här laget är alla tre lite tagna, efter all dramatik. Efter ett tag slår det över totalt och vi sitter bara och skrattar åt alla fula vykort vi har. Arbetsmoralen har lämnat oss alla. Frugan säger att nu är jag nog redo att bryta ihop när som helst. I exakt samma sekund kliver kära Ebbot in, som ett fint brev på posten. Båda lyckades hålla ihop även om det var farligt nära gränsen när han kom fram till oss och frågade hur länge systemet var öppet. I och med att vi ofta nu för tiden skämtar om hur vi ska ställa oss och sjunga BIIIIG TIIIME när han kommer in, blir det svårare att hålla bemötandet på en seriös nivå. Men vi gjorde ett bra jobb. Åtminstone tänker jag intala mig själv det. Vi bröt inte ihop och fnittrade hysteriskt som två fjortonåringar i alla fall och det, om något, är väl en bedrift. Just det.

Imorgon beger jag mig till de värmländska skogarna. Där finns inget internet (hos mor och far alltså, gammalmodiga som de är.) Farväl, mina vänner.

It ain't pretty

Hej och hå, jag är lite skakig i händerna idag. Råkar ut för små spastiska ryck med jämna mellanrum, helt oförhappandes. Kan det bero på helgens alltför höga alkoholintag? Nej då, jag överdriver bara. Jag dricker inte.

Min dag har bestått av: en färd in till stan, läsande på balkongen (med kaffe och delikat rabarberpaj), sedan mer läsande inomhus när solen helt sonika bestämde sig för att gå i moln. Innan dess värmde den ordentligt, så nu är sommaren på intågande igen. Minsann. Otto var väldigt praktisk att ha med sig på balkongen. Han står kvar därute och fryser, stackarn. Jag förvaltar honom inte så bra som jag borde och som han förtjänar. (Kanske att det börjar gå för långt nu - detta förmänskligande av en solstol? Eller nej förresten, jag kan dra det hur långt som helst...)

På stan hittade jag två tjusiga linnen, som jag dessvärre inte har för avsikt att fota och visa upp här. Det ena var blågrönt, med tryck på i form av två sjungande fåglar i ett träd. Det andra var helvitt. Dessutom inhandlades så mycket som fyra stycken böcker. Så nu har jag förmedlat den infon.

Sedan tog jag spårvagnen hem. Mådde illa, dels för att jag åkte baklänges och dels för att tre tanter snett emot mig inte förmådde sluta stirra på mig. Jag blängde tillbaka, vilket bara förvärrade situationen.

Annars har dagen varit bra. Och nu skall jag inta föda, sedan läsa lite till.

Sagan om solstolen som hittade hem

Igår var jag och frugan ute på äventyr. Som vi alla vet kan det sluta lite hur som helst. Just igår slutade det med att vi kom hem med tillökning i familjen, i form av en solstol. Vi har gett honom namnet Otto och han står så fint i vårt vardagsrum. Nu känns det ju lite sådär att erkänna mig skyldig till stöld, när jag i föregående inlägg påpekade hur laglydig jag är. Men jag skyller på frugan i det här läget. Hon propsade på att vi skulle ta solstolen och just då tyckte jag helt enkelt att det lät som en fantastisk idé. Vi degraderade till ungefär femtonårsstadiet igår skulle jag tro.

Hur som helst - vi skyndade iväg med solstolen mellan oss, när David plötsligt ropar på frugan så hon springer tillbaka för att prata med honom. Jaha, men va fint att jag har en stol att sitta i så länge, tänkte Mirjam då. Helt perfekt. Så jag fällde upp solstolen, slog mig ner där rakt under en lyktstolpe, med vinaren bredvid mig och passade på att lyssna på musik för att förhöja stämningen ännu mer. Det var vackert.

Sedan promenerade vi hela vägen hem, bärandes på vår solstol och med vinaren liggandes i den. Passade även på att ta en sväng förbi Jenny och Magnus, för att visa upp vårt fynd. Vi släpade den hela vägen upp till deras lägenhet och placerade den i hallen. Dessvärre var det ingen där som riktigt förstod det roliga med det hela, de satt mest vid datorn och kollade filmer på youtube, medan vi desperat försökte rikta all uppmärksamhet åt solstolen i hallen. Efter några misslyckade försök beslöt vi oss för att ta Otto och gå hem.

Nu är han vår för alltid.

Och här är han, i all sin praktfulla regnbågsfärgade glans:

Dear Mr. Supercomputer

Ja, okej - angående förra inlägget, det vill säga min spontana revolt mot modebloggarna; egentligen är jag mest avundsjuk för att inte jag har så många läsare och får så många kommentarer som dem. Men håller ändå fast vid att de till 99 procent består av nonsens och är alldeles för intetsägande och menlösa för att göra sig förtjänta av all uppmärksamhet de får. De är sannerligen ett märkligt fenomen. Förvisso är kommentarerna (och även läsarna, vad jag kan anta) på ungefär samma nivå som bloggarna, så där har vi nog svaret gott folk.

På tal om menlös och intetsägande, så är det precis vad min lediga dag har varit. Jag har tvättat, handlat, diskat, hämtat ut ett paket, lagat mat, ätit maten, suttit här, lyssnat på musik. Så jag har åtminstone varit produktiv, även om inget av det roade mig nämnvärt. Jo, förresten. Maten och musiken. Upptäckt en bra sida, där jag laddat ner bra musik. Och jag har banne mig betalat för den dessutom, laglydig som jag alltid är.

Tillåt mig att kräkas på alla dessa modebloggar

Dagens önskeoutfit:

Jag älskar formen på den, och det glansiga materialet. HERREGUD JAG MÅSTE HA DEN! Men den är way too expensive för mig ändå. Vad tycker ni? Hiss eller diss?

Sensation

Ibland är jag glad att jag har just mitt jobb. Idag har nämligen jag och frugan blivit starstrucked. Självaste Ebbot, i egen hög och skäggig person, var inne och handlade hos oss. Till saken hör att han har varit inne många gånger förut, men tidigare har vi båda tänkt att han den där var ju otroligt lik Ebbot. Sedan var det inte så mycket mer med det, för ingen av oss tänkte så långt att det faktiskt kunde vara han. Men för ett par månader sedan fick frugan höra att han tydligen bor i Göteborg nu och att han har två stora hundar. Detta satte igång lite funderingar hos oss båda.

Så idag kom han alltså in igen. Vi spanade lite diskret, lyssnade när han pratade i sin mobil och enades om att det åtminstone lät som han. Men det var fortfarande svårt att avgöra. Slutligen kom han fram till kassan, fortfarande pratandes i mobilen, och börjar då prata om intron och album hit och dit. Jag och frugan sneglade lite på varandra och jag hoppades innerligt att han skulle betala med kort så vi kunde få klarhet i detta, en gång för alla. Det gjorde han. Och på kortet läste jag Torbjörn Lundberg, vilket avgjorde saken. Så vi var båda lite uppspelta efter att han gått, medan Lisa och Jenny mest undrade vad allt ståhej var om.

Ja, det var i alla fall höjdpunkten på min annars ganska tråkiga måndag.

Helgens bravader

Ja, då var det måndag igen. Så nu sitter jag här och inväntar min livlighet, men den dröjer sig kvar någonstans idag. Snart ska jag bege mig till jobbet, och helst ska jag ha klätt på mig innan det, så jag sveper kaffet och skriver något snabbt om helgen:

Min föräldrar var här, tittade på lägenheten i lördags. Mamma tyckte att området var fint i alla fall. Åt middag hos deras vänner, fick höra att jag skulle vara vid gott mod. Tack för det. Åkte hem till min fru, som var i full färd med att fixa sina naglar. Jag höll på att falla ihop av trötthet, så jag la mig och powenapade en kvart. Sedan blev vi sittandes i köket och drack kaffe, kände mig successivt mera levande. Ungefär vid halv nio tänkte vi att det kanske vore en bra idé att byta ut kaffet mot vinet. Vi var lite sentimentala redan vid kaffet, så vinet gjorde inte saken bättre. Men det var fint.

Klockan blev ungefär halv tio-tio och vi kom på att vi kanske borde göra oss i ordning nu. Så jag slängde mig in i duschen, sedan piffade vi upp oss som man säger, roade oss med att ta fulkort på varandra, samt dansa fuldans. Man kan alltid roa sig med att vara fula. For in till staden, mötte upp Karin och hennes kompisar på Sticky, fortsatte dansa fuldans, träffade frugans man och hans kompisar. Hade en väldigt rolig kväll.

Lika rolig som lördagskvällen var, lika fruktansvärd var söndagen. På förmiddagen släpade vi oss i alla fall iväg till Mariellas föräldrar. Hade jag inte följt med dit hade det med största sannolikhet blivit soffan hela dagen, och vädret var ju underbart så det gick inte för sig. Bet ihop helt enkelt. Väl där låg vi och solade, men jag blev mest störd av en galen bulldogg som ville att jag skulle leka med henne, en liten frallan som ville sitta i mitt knä, en stor gul spindel som ville bosätta sig på min hand. Så vi förflyttade oss. Efter en stund insåg vi båda att det var läge för pizza.

Åkte hem innan frugan, men väl hemma upptäckte jag till min djupa besvikelse att jag inte hade några nycklar. Det var bara att sätta mig i bilen igen, försöka ignorera den bultande huvudvärken och ta mig iväg till hennes föräldrar. Jag lyckades med detta och tog mig även hem igen. När jag kom hem la jag mig i sängen och rörde mig inte en millimeter.

Katterna var på ungefär samma nivå som jag.

Två tjusiga bilder från lördagen:

Frugan ser ruggigt mycket ut som en docka.

Lyan är städad och katterna sover

Jag inleder dagen med att lyssna på bra musik och dricka kaffe, vilket alltid är stimulerande. Frugan fixade mina naglar häromdagen, så nu är jag tjusig uti fingerspetsarna. Tyvärr är jag alltför van vid mina avbitna trubbiga naglar, så till en början hade jag svårt för att skriva eller överhuvudtaget använda händerna till diverse vardagliga bestyr såsom att knäppa jeansen, öppna schampoflaskan (där bröt jag av tumnageln), diska, etc. Så tre naglar har nu gått av och jag är inte lika tjusig uti alla fingerspetsar. Ack, vad ska det bli av dig Mirjam?

Idag är jag ledig och mina kära föräldrar kommer på besök. De ska äntligen få se mitt nya tillhåll, som faktiskt är relativt välstädat. Igår sprang jag nämligen runt här med dammsugaren, städmusiken på hög volym, frugan moppade och diskade (vad ovanligt det känns när det luktar så rent här, påpekade jag), och slutligen slog vi oss ner framför teven och tänkte lyxa till det med glass. Men vi insåg båda ganska snart att den var en stor besvikelse, glassfinsmakare som vi har gått och blivit. Ja, det är inte lätt när bara det bästa är gott nog.

Dagen ska spenderas utomhus så mycket som möjligt. Förhoppningsvis hittar vi något bra lunchställe, där vi kan sitta ute. Sedan kanske jag tar mig en tur in till stan och inhandlar en bikini, samt lite vin till kvällen. Då är det dags för festligeheter igen.

På återseende.

Roliga historier, del 1

Nu ska ni få höra något roligt. Men man ska faktiskt inte göra sig rolig på andras bekostnad, påpekar moraltanten inom mig, som dock får ta allt mindre utrymme nu för tiden. Så jag igonerar henne.
Jag och praktikanten står i kassan på jobbet.
Hon: Jag och Lisa ska gå och packa upp Roland nu.
Jag: Roland?
Hon: Ja, Roland kanin...

För er som inte är lika insatta i hund - och kattfodervärlden, så syftade hon på Royal Canin. Och det var helfestligt, ett hallelujahmoment skulle jag kunna säga om jag använda mig av sådana uttryck.

Det är - tro det eller ej - mycket roligt som händer på mitt jobb. Här kommer några klassiker:

Kunden, som lägligt nog brukar vara en man, står med en 15-kilossäck hundmat och ska betala i kassan. Personen i kassan (vill inte namnge någon) säger: Får du upp den, eller ska jag komma runt och hjälpa dig?

Man har precis hjälpt en kund med något, och avslutar så fint med att "då kan du gå till kassan, så hjälper tjejen dig där", varpå man själv går till kassan, ställer sig mitt emot samma kund och säger hej som att man inte setts förut. Hej, här lider vi av personlighetsstörningar hela bunten.

Kanske den bästa av alla, som min kära fru står för:
En kund kommer in och berättar att hans hund lider av väldigt mycket tandsten och han undrar vad han ska göra. Frugan tänker som så att han bör nog ta hunden till veterinären så att de får söva honom och ta bort tandstenen. Men hon förmedlade det tyvärr inte riktigt så bra...
- Nej, då är det nog bäst att du tar hunden till veterinären så de får låta honom somna in... eh... och sedan väcka honom igen då.

Det är helt underbart! Nu ska jag bege mig till jobbet, så får vi se vad som väntar oss idag.

Gräset är grönt

Idag är ingen bra dag. Idag har jag lust att kasta saker från balkongen; i synnerhet min dator. Vår dispyt inleddes imorse och har återupptagits och eskalerat nu, efter några timmars uppehåll. Fast egentligen är det mitt mobila bredband från tre som jag vill kasta i asfalten så det går i tusen bitar. Sedan vill jag stampa på det. Sedan vill jag elda upp det. Men lugn, jag ska inte göra något av detta. Däremot ska jag ringa kundtjänst och försöka få någon inkompetent, oduglig person (troligtvis en praktikant) att åtgärda problemet. Sedan ska jag väl skrika lite på personen i fråga, som säkerligen kommer vara alldeles förtjusande trevlig men inte kunna svara på mina frågor över huvud taget.

Nej, ingen bra dag som sagt. Och igår hade vi personalmöte, vilket allt som oftast innebär en och en halv timmes misär. Eller två och en halv timme eftersom chefen tycker om att dra ut på det hela. Igår fick vi den glädjande nyheten att hon som sagt upp sig nu inte kommer ersättas förrän till hösten. Så upplägget just kan liknas vid ett högt korthus kan man säga - minsta lilla rubbning så raseras allt. Men det är lugnt, alla får se till att inte bli sjuka en endaste dag på hela sommaren. Och stressa som dårar på jobbet dessutom. Det blir väl fint? Jag tror jag emigrerar. Alternativt hittar ett nytt jobb.

En fantastisk upptäckt en tidig söndagsmorgon

Kanske att man skulle ta sig en sväng till Stockholm?

http://www.pastan.nu/klubb/banankontakt-pa-debaser-1.24201

(Jag vet - nivån ligger väldigt högt i min blogg när jag till 70 procent skriver om banankontakt. Men jag råkade bara komma över den där lilla nyheten och det var ju så klockrent. Hädanefter skall jag skärpa till mig lite. Även om banankontakt is the shit.)

Den magiska drycken skall rena mig

Nu ni, nu har allvaret infunnit sig. Nu har jag påbörjat mitt sunda och hälsosamma leverne. Nu har jag börjat detoxa. Fast det är inte så dramatiskt som det låter, jag ska bara dricka en liter om dagen av den magiska drycken och på så sätt rensa ur kroppen. Skulle tippa på att det är en hyffsat jämn fördelning mellan placeboeffekt och faktisk verkan. Men någon skillnad gör det nog. Än så länge har jag mest fått mer ont i huvudet och varit väldigt trött, vilket inte var vad jag hoppats på. Men det kanske kan ha att göra med att jag sover alldeles för få timmar. Kanske kan finnas något samband där.

Annars har inte dagen varit alltför spännande. Var på jobbet och fick hjälpa förvirrade kunder som ville skruva ihop en egen klösställning till sin katt. Jobbiga människor. Kändes som att de gav mig ett begynnande magsår efter fem minuter, så jag rådde dem att gå hem och fundera på vilka delar de vill ha och sedan komma tillbaka. Så slapp jag dem och kunde andas ut igen. Jag känner att jag har alla egenskaper som en bra säljare bör ha.

Efter jobbet inhandlades lite mat och en mycket god grönsaks - och fetostpaj gjordes i ordning åt mig och Pia. Jag stod för maten och Pia stod för chokladkakan. Det ligger till och med en bit kvar åt mig i köket. Även den hör till detoxen, minsann. Så vi har ätit gott och kollat på film ikväll. En lördag helt utan vare sig festligheter eller inslag av alkohol.

Dagens glada nyhet är att my dear sister kommer ner 6-9 juni (om hon nu inte skulle få för sig att ändra sig, men det tillåter jag ej.) Vi behöver all banankontakt vi kan få, i dessa hårda och svåra tider.

På syrrans begäran kommer här en vacker bild där hon är i sitt esse:

En helg i banankontaktens tecken och tågresan deluxe

Nu har det varit tyst och tomt här ett tag. Är hemkommen från min vistelse hos syrran, tillbaka till den kaotiska röran och de galna katterna och har återhämtat mig i några dagar nu. Eller ja, häromdagen blev det ju middag och massa vin hos Madde, så jag är väl tillbaka på ruta ett i återhämtningsprocessen. Har i alla fall givetvis haft väldigt roligt uppe hos syster yster och hade gärna stannat ett tag till. Det blev banankontakt, party och syrrornas alldeles egna bakissöndag och nästan bakismåndag till och med. Jag blev nästan nerstoppad i en låda, men jag klarade mig ändå i sista stund. Nu är det dags för syrran att åka ner hit har jag bestämt och hon kommer inte undan med några som helst ursäkter.

Tågresan hem var ju i en klass för sig. Folk satt på fel platser, jag flyttade mig ungefär fem gånger, blev väckt så fort jag lyckades somna till, kollade på fel biljett i mitt yrvakna förvirrade tillstånd så jag gick till en helt annan vagn, gick igenom restaurangvagnen där jag fick kliva över ett fyllo som somnat så fint med benen tvärs över gången, mötte herr konduktör som förklarade att vagn 79 är den enda vagn med sittplatser och då upptäckte jag att jag kollat på fel biljett, så vi tog oss tillbaka över fyllot igen och slutligen satt jag på min egen plats, efter säkert två timmars flängande. Sedan sov jag så underbart där, med armstödet intryckt i ryggen. Jag överväger att ta flyget nästa gång.

Jag delar med mig av några vackra bilder och några mindre vackra.

Den vackra utsikten.. (fast den är faktiskt fin lite mer åt höger)

Syrran utsänder banankontaktsignaler

Jag och Emelie tyckte det skulle vara helfestligt att ta kort på varandra samtidigt. Ibland är man helt enkelt kreativ.

Bra fotograf där som tyckte att han skulle dölja mitt ansikte

Ooh, nu har hon bus i blicken.

Pizza blev det

Noppeman, som mer liknar något rabiessmittat monster här

Gaykatten Fruity Frans och noppeman

Hejsan svejsan, säger frans.