Sitter på spårvagnen på väg hem från jobbet, när jag hör tre gälla röster bakom mig tillhörande tre tjejer, troligtvis i fjortonårsåldern. Rent instinktivt tänker jag "snälla, sätt er inte bredvid mig vad ni än gör." De sätter sig bredvid mig. Sedan är det i full gång: det högljudda tuggandet av tuggummi, det ständigt pågående tjattret om totalt oväsentliga saker, musiken som alla andra måste få ta del av. Så jag tittar ut genom fönstret och biter ihop käkarna tills de vibrerar en aning. Känner att den sura gamla tanten får väldigt mycket utrymme inom mig just nu.
Sedan inser jag att det är snart nio år sedan jag själv var i den åldern, på höjdpunkten av min fjortiskarriär. Nio år. Nästan ett helt decennium. Den tanken skrämmer mig lite och åldersnojan blir plötsligt alltför påträngande. Så jag lägger ner projektet bitter surkärring. I fortsättningen tänker jag le stort åt alla fjortisar och lyssna ingående på deras intressanta konversationer. Så ser planen ut.
Sedan inser jag att det är snart nio år sedan jag själv var i den åldern, på höjdpunkten av min fjortiskarriär. Nio år. Nästan ett helt decennium. Den tanken skrämmer mig lite och åldersnojan blir plötsligt alltför påträngande. Så jag lägger ner projektet bitter surkärring. I fortsättningen tänker jag le stort åt alla fjortisar och lyssna ingående på deras intressanta konversationer. Så ser planen ut.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar