Misär och märkliga katter

Mitt duktiga och strukturerade jag har kollapsat, inser jag när jag tittar ut över det vidunderliga berget med disk och undrar i mitt stilla sinne vart jag ska börja. Jag börjar försiktigt med en matsked. Ungefär en timme senare är jag klar med disken, men resten av köket ser ut som ett helvete. Det tar vi en annan dag, någon annan gång. Det blir nog bra.

Katterna löper amok just nu och jag misstänker mer och mer att Jakob lider av någon sorts mental störning. Är det en psykos? Är det schizofreni? Är han manodepressiv? Eller bara lite efterbliven? Det är svårt att avgöra.

Ja - sådär ser han ut, vad mer behöver jag tillägga? Nej då, han är faktiskt söt. Och jag tycker om honom trots alla hans märkliga egenheter. Och hans mentala tillkortakommanden.

För övrigt så har det ordnat sig med ledigheten, så nu har Milla bokat biljetter till England. Massa formulär som behövde fyllas i också, för att få åka till Kuba. Lite kontrollvarning ibland, så jag blev sur och skrev något i stil med: "I have no specific intentions with this trip. Well except that I'm on a mission - to kill Fidel Castro. Other than that I just wanna relax and have a good time." Det borde väl göra susen? Nej, jag vågade faktikt inte skriva så, även om det hade varit helfestligt.